Pappret som ligger i min högra ficka bränns.
Ett a4 vikt fyra gånger, med 12 rader 66 ord och 312 bokstäver på. 
Från honom. Från den jävla botten av hans hjärta. 
Och jag har gjort sönder oss. 

Jag har glömt hur man andas.
Har glömt hur man skriver.

"Jag kom på att jag och han bara ska vara vänner."
"Men han var väl här och friade - som min farfar skulle ha sagt - eller?"

hoppas han också förstod att vi inte blir bra

When you wanna give up, and your hearts about to break.
Remember that you're perfect, God makes no mistakes.

_bon jovi

Det kommer finnas en tid då jag kan hålla kvar blicken och då jag kan le mot honom, för allt vi hade och för allt vi var. Men just nu så gör det bara för ont, för allt jag hoppades att vi skulle vara och för allt vi aldrig kommer att bli.

andas

De där drömmarna vi drömde kom från gränsland bortom taggtråden. Där skyttegravar grävdes när någon annan byggde landet när vi sov. Nu är vi vakna men vi känner inte igen oss. De har rivit våra gator bränt ner lekplatserna där vi hängde som barn. Hur långt man än har kommit är det alltid längre kvar. Det fanns ett ljus som aldrig släcks i sångerna från min uppväxt. I hela mitt liv har jag litat på min tur, men det här kan jag aldrig slingra mig ur.

Tycker det är vackert att ni har blivit så många här. Lite skrämande också.

när hans namn inte känns som ett slag i magen längre
när låten som påminner om honom får spelas från början till slut utan tårar
när hjärtat slår jämna slag även fast jag hör hans röst 
när det inte känns längre

Kanske hade hon missbedömt honom. Ja, han är en idiot, men han kankse inte måste vara det. Inte alltid.

Saker kan splittras.

_tumblr (okänd)

Att jag alltid är den som väntar, på att han ska säga nått - på att nån ska säga nått. För feg för att göra något annat. Ibland så känns världen så himla tom bara.