ett jävla år sedan jag hann vara nykär och dumpad på bara några få veckor. 
 "jag har strulat med en annan"

jag låg i fosterställning på rutigt köksgolv
och jag cyklade med all ilska och besvikelse som fanns till bästis. 
för där finns alltid de bästa kramarna och orden.

 

Det är konstigt egentligen.

Att det gjorde så ont.
Att jag inte fanns utan honom

Och att jag fortfarande var så kär. 

Så kom den där tiden när han inte längre kändes
När han varken va svin eller fin (hm)
Han va bara ett jävla kapitel. 

Lärde mig så mycket om känslor.

Och det kan jag väl inte annat än tacka honom för. 

(typ)

Jag låtsaskänner när jag drömmer mig in i en värld av böcker, historier, sagor, filmer. Jag blir fast och känner det som skaparna vill att jag ska känna. När jag flyr från verkligheten så söker jag något mer storslaget. När jag flyr från verkligheten så söker jag något nytt. Jag vill uppleva något annat. 

 

Men tillslut så inser jag att jag bara vill känna och uppleva något eget.