Försöker ta hans hand. Hoppas.

 

Klockan 03:40 i en stor främmande stad säger jag högt "Men om det inte skulle bli något mellan oss så är det lugnt. För det skulle bara bli som vanligt. För vi har varit kompisar så länge." Hoppas.

 

Bästa kompisen frågar mig i trapphuset "Är det värt det? Du följer ju med bara för att han ska med." Sitter och förklarar om och om igen att det är inte bara är därför. Hoppas.

 

Han kysste mig gånger tre. Inte mer.

När han vände bort huvet så suckade jag ett "okej" och han tittade på mig utan att svara.

 

"Men han kankse är en sån som inte vill visa något när andra är med."

Hoppas inte.

"Jag vet inte riktigt om jag skulle kunna hantera det."

 

Vi skrattar åt de som går framför och han möter min blick

 

"Du vet vad jag tänker, eller hur?"

"Ja, såklart."