Kompisar tror jag det kallas.

Jag är en sån där som i princip har någon slags kontakt med pojkar/män som jag dejtat eller haft något intimt med. Inte för att ha någonting att falla tillbaka på om den som jag har nu skulle skita sig. Utan av respekt. Även fast några av dem jag dejtat har bettet sig jävligt dumt, så kommer jag alltid tycka om dem. Och jag vet att om jag själv skulle ha varit den som gjort något dumt i dessa relationer så skulle jag uppskatta om den personen som jag dejtade kände att han kunde fortfarande prata med mig på ett värdigt sätt. Visst kan jag ibland tänka på hur jag och en viss pojke hade det och att det var fint, men det finns ju alltid en anledning till varför att kärleksrelationer tar slut, och då får man försöka uppskatta det fina man hade och hoppas på att kunna ha det fint med en annan, och att det fina håller i sig.