Utkast

Det kommer finnas en tid då jag kan hålla kvar blicken och då jag kan le mot honom, för allt vi hade och för allt vi var. Men just nu så gör det bara för ont, för allt jag hoppades att vi skulle vara och för allt vi aldrig kommer att bli.
_2011

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0