Ibland så känns det som om hela världen rasar under ens fötter och ibland så finns det inget som kan rädda en. Paniken när någon gråter i telefonen och hjälplösheten när det är kolsvart utanför. När hon gråter ikapp med sig själv och allt jag kan göra är att stå brevid. När det slutar med att jag vill ringa honom och han inte svarar.